Ja det är sant! Nu har vi äntligen lyckats. En liten kotta har satt bo i min mage. Vi kan inte vara mer glada över det!
Vi har försökt få till ett syskon sen Februari 2008. Jag började få väldigt oregelbundna blödningar och misstanke om livmodercancer uppstod. Sökte till Gynakuten i Köping som sade att blödningarna berodde på att jag hade ett stort blodkärl på livmodern som gav ifrån sig blod lite då och då. (Konstig förklaring tyckte jag) Dom sade också att det inte var ngt farligt och egentligen inte ett problem om vi inte försökte få barn vill säga. Jag sade då att vi försökte faktiskt få till ett litet syskon.
Fick då en remiss till Fertilitetsmottagningen i Västerås. Där togs det blodprover mig och sambon fick lämna spermaprov haha. Inget han såg framemot men han gjorde det utan gnäll :-D Proverna såg bra ut så man gick vidare och gjorde en Äggledarspolning på mig.
Det var det VÄRSTA jag varit med om. Kändes som att ha värkar fast man inte fick nåt barn för all smärta man gick igenom. Sköterskan sade bara: "Slappna av, det gör inte så ont". SÄKERT, var ju inte hon som låg där och kved.
Spolningen gick bra ch allt såg fint ut, man beslutade att jag skulle få äta
Pergotime för att ge min ägglossning en extra skjuts.
För att få äta tabletterna var jag tvungen att gå upp 1,5kg. Jag var inte underviktig, men jag låg på gränsen. (Hade svårt att förstå varför jag skulle gå upp i vikt eftersom jag inte var underviktig)
Jag hetsåt och försökte hålla mig så stilla jag bara kunde. (Läkarnas råd, då jag sade att viktuppgång var svårt för mig) När jag sade att jag vägde 48kg när vi blev gravida med dottern så utbrister sköterskan med ett skratt: "Ja då hade du en jäkla tur". Lite klumpigt uttalande kan jag tycka.
Månaderna gick och jag hade äntligen gått upp ca 2kg. När jag kom på återbesöket var det en ny sköterska och en ny kvinnlig läkare. Båda var helt underbara. Sköterskan sade: "Behåll så mkt kläder på som möjligt, så vågen visar mer" ;-) Kändes skönt att någon var på "Min sida".
Jag fick börja med tabletterna i sept 2008. Blev överstimulerad och fick 5 äggblåsor som var redo att släppa samtidigt. SEXFÖRBUD fram tills nästa mens.
Behandlingen med tabletter fortsatte med uppehåll för sommaren 2009 då dom gick på semester. Jag fick komma på VUL varje stimulerad månad för att se så att jag inte släppte fler ägg än två. Detta trots att jag åt en halv dos.
I Maj 2010 blev vi gravida men fick dessväre missfall i v.8. Vi körde på med tabletterna varannan månad fram tills november då den manliga läkaren knäckte mig totalt. Han sade: "Ja vi kan ju köra på två kurer till, men sen får ni nog ställa er i IVF-kö för det verkar inte som om ni kan bli gravida med hjälp av enbart hormonstimulering." Vi åkte hem och pratade igenom det vi nyss hört. Vi bestämde oss för att lägga bebisverkstaden på is, fram tills efter vårt bröllop i sommar.
Jag och kompisarna skojade och sade att naturligtvis kommer det bli så att vi blir gravida nu bara för att man har annat att tänka på. NATURLIGTVIS så blev det ju så :-D
Så nu planerar vi det sista för bröllopet samtidigt som jag går på BM-besök, kräks, svimmar och är allmänt orolig. Kan man vara mer stressad än så här!? Tur att man är en sån där människa som kan slappna av iaf ;-) Nää tror inte det va!
Nu ska jag ta och göra nåt vettigt med dagen. Har iaf ringt och bkat tid för UL. SÅ KUL att få se den lilla kotten igen! :-D
OaO!
